18 augusti 2016

Hej! 

Nu sitter jag och pluggar inför ett muntligt prov via Skype med organisationen jag åkte hit med. Har ingen aning hur det kommer gå, men tror i alla fall hon kommer märka att jag blivit bättre än jag var i San José för drygt en månad sedan. Provet börjar om en halvtimme (18:30), men jag har en känsla för att det knappt kommer kunna genomföras pga rätt dåligt internet. Trots denna känsla sitter jag och lär mig den "conditional" formen av verben, det vill säga exempelvis "jag skulle vilja..." eller "skulle du kunna...?". Spanskan har inget "skulle", som engelskan (would) och svenskan har, utan man lägger till ändelsen -ía på verbet i infinitiv. Denna ändelsen ändras såklart beroende på vem det är. Exempelvis om du vill säga "skulle vi kunna?" säger man "podríamos". Men om det är du som skulle gilla det blir det "podría" (egentligen podrías, men här i Costa Rica används alltid usted formen, inte tú). Sedan finns jag (podría), du (podrías), hen/Ni (podría), vi (podríamos), de/Ni (podrían). Nu är ju inte infinitivformen av att kunna podr, utan poder, så som ni ser finns det självklart massa irregular verbs. Anledningen till att jag vill kunna denna formen är för att vi under en "lektion" (vi får fyra videos i veckan att kolla på, och två läxor eller fler) gått igenom hur man ska be om saker till señores eller señoras. Istället för att säga "kan jag...?" ska man då säga "skulle jag kunna...?" för det är mer artigt. Man kan även säga "skulle du tillåta mig att...?" vilket är "me permitiría...?". Och ni bryr er inte? Hahahah.

I dag vart provet inställt (oklar anledning) så vi satt i en och en halv timme och gjorde nada enchilada. Jag njöt då av solen och alla tyckte jag var den konstigaste personen någonsin. Alla här utom en, som jag snackat med, avskyr solen och älskar kylan. You don't know kyla känner jag då. De skrattar så hjärtligt när jag säger att svenskar tar extra D-vitamin och blir deprimerade under vinter. De skrattar när jag berättar hur underbart lyckliga och pigga och öppna folk blir på våren. De förstår det inte, hahahah.

Klockan 8:30 började gestión empresarial och då fick vi tillbaka proven! Jag scored a 100% vilket var skönt, eftersom jag faktiskt lagt ner mycket tid på att översätta och förstå allt! Det som var mindre skönt var att när jag försökte smuggla ner provet i väskan så ingen skulle se frågade min syster om hon kunde se mitt prov, så jag visade framsidan lite snabbt. Hon tjöt rakt ur och blev överlycklig. Sedan ropade hon till alla i klassen att jag fått cien, hundra, och alla var förvånade över hur jag kunde gjort så bra fast provet var på spanska. Jag skrev ju dock, som sagt, på engelska och själva läsningen är inte det svåraste. Dessutom är proven jag haft än så länge galet enkla och banala (thx Alex & Sigge för att ni konstant använder ordet banal för det har fastnat i min hjärna). Många vet säkert att jag ogillar att skryta om betyg och resultat, och att något av det värsta jag vet är när folk går runt och skryter. Hihi så jag blev glad. Men det tog inte iväg något av hur skönt det var att få en bra score, speciellt eftersom spanskaprovet om Don Quijote gick så sämst. Vet dock inte min score på det än, och tror i alla fall jag kan få över 40%. Gränsen för godkänt är 70. 

Nu börjar strax provet och jag undrar om jag borde spenderat denna halvtimme på att plugga adjektiv istället. Jag fortsätter inlägget efter provet!!

_____________________________________________________

Okej, det gick inte bra. Det var jävligt stressande att skypa, med video, och bli bedömd på massa saker. Böjde några verb fel, kom inte på några ord etc. Men jag förstod i alla fall alla frågor vilket kändes skönt. Nu ska jag plugga inför ett prov i morgon, men först se om maten är klar! Hoppas inte jag tråkade ut er för mycket.

Le extraño mucho,
Puss,
Ilma